om vi var kompisar

Jag vaknar och känner mig pirrig och förväntansfull. Inser du (inser jag?) hur länge sen jag var såhär bra. Nej, för den senaste tiden har jag vart numb. Inga berg och dalbanor i humöret utan bara ett litet svingande streck i mitten. Lite roligt där, lite ledsamt där. Jag fullständigt avskyr när jag är så. Inget blir riktigt lyckat, inget blir riktigt roligt. Allt är bara medel.

Men den här trippen har fått mig högre upp i gladhet. Det är spännande att jobba på festivalen, träffa folk jag inte känner och bara go with the flow som queens of the stone age skulle säga om vi hängde och var kompisar som ville göra mig glad. Och om vi hade picnic om kvällarna på gräset med baguetter som vi gjort i mitt kök med tomater som kanske vart lite för länge i brödet för det har blivit fuktigt och mosigt. Men vi skulle iallafall dricka flädersaft, och så skulle dem säga det. - Go with the flow jessica, that's it, och ta en tugga på mackan som nog inte riktigt är jättegod men eftersom queens of the stone age nog är killar med hyfs och med gentlemena köret så skulle de inte säga något. Utan bara mumsa vidare och nicka uppskattande. Och jag skulle bli glad. "åh, dom tycker om mina mackor" skulle jag tänka. Och så skulle jag bli glad. Självfallet.