mitt dåliga hejdåande

.
vilken flash back sunbeam



Jag har jobbat tretton timmar i sträck idag och väntas göra det i morgon med. Jag är lagom mör.

Tog inte min tillflykt till oxelösund utan hem till david där han och viktor kolla film. Viktor är smart och trevlig, jag gillar honom. Fast nu hänger jag med föräldrarna för pojkarna stack iväg till nån grillfest och jag har blivit den här tjejen som tar mitt förnuft till fånga och stannar hemma för "jamen jag börjar ju 8.00 i morgon bitti." But i dont mind. Det är softare att ha lite struktur och tjäna pengar. Men ifall jag inte hade luffen att luta mig mot så skulle nog allt kännas rätt ..ovärt?
Jag jobbar för pengar att resa för
att leva för.
Och jag gör det jag måste göra för att kunna ha äventyr i en månad.


Och i morgon flyttar sandra till gotland och jag har inte hunnit säga hejdå, vilket jag är så sjukt dålig på att göra. Säga hejdå. Det är ett utav det värsta som finns. Vill hellre låtsas som att det inte är ett slut på något, att allt är som vanligt fast lite annorlunda.

Ja jag ska väll slagga loss och nån gång inatt dela säng med nått som skulle kunna va ett element.

Världen skapas om på nytt. Jag väntar ivrigt.

.

Jag har haft hög puls i flera dagar nu. Som att jag är nervös eller något. Vilket jag nu kommit på att jag är. Jag fick hem min skitstora backpacking ryggsäck som stått hos mormor idag. Provade den och tittade lite nonchalant i spegeln.

Jag såg cool ut.




.

I sometimes wear a cape

.

Jag har förstått att det inte finns något mer att ta av, det finns pengar att tjäna och det finns stolar att sitta på medan kaffet dricks
när man planerar händelser som inte är här. Här i den här staden.
Jag har känt det hela sommaren, men det har vart sommar så då har jag inte brytt mig. Det har vart sommarlov. Nu ska en annan årstid börja och det blir den mer seriösa varianten.

Örebro var en vacker stad dränkt i solsken när jag kom dit. Flen var också dränkt i solsken men dit ville jag ju inte.

Det var en väldigt mysig vistelse. Och inspirerande.

there's not much around here thats half as pretty as it seems skulle elin citerat, men där var det nog det. Det var väldigt Kollektiv över det hela. Jespers hemgjorda hummus, frukostbröd och te som vi drack ur elins porslin. Då alla helt plötsligt satt i samma rum och ritade. I soffan på golvet, på kuddar. eller med en laptop i knät. Jag vill bo så. Det är säkert påfrestande sometimes, but hey, någon gång ska jag ha gjort det. Och det blir säkert snart skulle jag tro. Carolines lägenhet vill jag bo i dessutom. Den var så söt. En sliten bakelse.
Och elin, hoppas din dag var fin och rolig.



Pappa säger att jag har en livskris. Kanske jag har. Kallar ju lägenheter för slitna bakelser.
Va fan är det liksom.



(dessutom 14,600 kronor på tågluffarkonto. Herregud det är mindre än tre veckor kvar. Caroline, vad hette berlin ställena ni berätta om? jag kommer ju bara ihåg Mr pong, haha.)


Dear penpal Linus Eng, nu skall jag skriva dig ett brev. puss

You're still goin strong

.

Nu är det sådär jättemycket djur i mitt rum igen.
Det kan bero på mitt behov av att känna den svala kvällsluften genom öppna fönster men också på grund av den bittra ursäkten att människor inte återfått sitt mörkerseende.

Ja. That's right.

Har dessutom möblerat om på mitt rum, jävlar va tjusigt det vart. Nu vet jag inte vad jag ska göra med alla saker som står utanför som inte är soffa, säng och litenliten träpall från IKEA. Det vill säga alla ägodelar förutom soffa, säng och litenliten träpall från IKEA.

Idag har jag träffat den grymmaste tjejen jag känner. Och medan hon knallade iväg till sin buss till sitt tillfälliga hem på arnö så kände jag hur hela hon fick mig att känna starkt. Ja faktiskt. Hon fick mig att känna starkt att hon representerar hela min uppväxt, hur hon vet precis allt jag vart med om, vet allt om min uppfostran och konflikter och konstigheter. Och jag vet precis samma om henne.
Och jag bara tänkte, sådär jag inte gör ofta alls men ovanligt ofta med therese, att jag älskar henne.
Väldigt mycket. Och att hon är en utav de också här väldigt få människor som jag skulle offra jävlar anamma mycket för. Jag vet inte vad det är som gör mig så svag för henne. Kanske för att hon är så stark och inte tar nån cred för det. Eller förstår det. Jag vet inte. Nått är det.
Det är dessutom svårt att ge henne hyllningar, hon tar inte emot det. Och jag har svårt att uttrycka det.
anyhow, försök till uttryck av känslor kanske. Kör på det.

Den sex cyklade tandemcykeln

Jag vaknar upp hos ebba, hon är på stan med malvis och mamma molly just nu, jag drömde att jag vaknade upp hos ebba, och att de inte riktigt kommit iväg än för att molly var tvungen att rota i ett gammalt förråd och visa sin 6 cyklade tandem cykel och en såndär riktigt mäktig pilbåge dom öser med på os. Varför vet jag inte, hon fick lust att göra det och stod och siktade med den för att få mig att förstå att det här var nått att komma med och att jag skulle bli imponerad. Vilket jag vart. Jag blir alltid imponerad av molly.
Sen kom ebbas pappa tommy in i drömmen och hämtade några klistermärken som gick i grönt för det mesta i samma roliga förråd som molly vart och rotat i. Det var fina klistermärken. Sånna som jag skulle sätta på paket om jag hade några och om jag var typen som gjorde paket i tid och otid. Så jag sa det, ni kanske har satt dem på paket, när tommy påpekade att de nästan var slut och vad skulle de nu sätta på tandemcyklarna när klistermärkena var på upphällning.
Det var viktigt med märken på cyklarna, men sen gick alla ganska plötsligt för att ebba kom och sa att nu är det dags att åka och jag stod kvar där.
Och så vaknade jag, gick ut ur ebbas rum där ebba satt på golvet och sa gomorron. Utan en enda artighetsfras så berättade jag om cyklarna och pilbågen och hur knäppt allt va och frågade varför de inte åkt än.
För att molly ska göra en massa saker och drog ut på tiden.
"I knew it" tänkte jag i min svullna hjärna då ebba påpekade att jag såg svullen ut. Vilket stämde. Alla attribut i mitt ansikte blir extra stora på morgonen, förutom ögonen, de försvinner in i en okänd värld och nu förstår jag varför min samesläkt-drag blir så påfallande på morgonen.

en månad and counting

Idag, exakt idag, inte i morgon, inte om en vecka eller 6 timmar. Utan idag. Have i maked my self clear. Idag är det exakt en månad kvar tills jag och ebba drar ut i europa på äventyr bärandes i tåg.

om vi var kompisar

Jag vaknar och känner mig pirrig och förväntansfull. Inser du (inser jag?) hur länge sen jag var såhär bra. Nej, för den senaste tiden har jag vart numb. Inga berg och dalbanor i humöret utan bara ett litet svingande streck i mitten. Lite roligt där, lite ledsamt där. Jag fullständigt avskyr när jag är så. Inget blir riktigt lyckat, inget blir riktigt roligt. Allt är bara medel.

Men den här trippen har fått mig högre upp i gladhet. Det är spännande att jobba på festivalen, träffa folk jag inte känner och bara go with the flow som queens of the stone age skulle säga om vi hängde och var kompisar som ville göra mig glad. Och om vi hade picnic om kvällarna på gräset med baguetter som vi gjort i mitt kök med tomater som kanske vart lite för länge i brödet för det har blivit fuktigt och mosigt. Men vi skulle iallafall dricka flädersaft, och så skulle dem säga det. - Go with the flow jessica, that's it, och ta en tugga på mackan som nog inte riktigt är jättegod men eftersom queens of the stone age nog är killar med hyfs och med gentlemena köret så skulle de inte säga något. Utan bara mumsa vidare och nicka uppskattande. Och jag skulle bli glad. "åh, dom tycker om mina mackor" skulle jag tänka. Och så skulle jag bli glad. Självfallet.

göteborg

Jag sitter i en husbil, och bloggar. Sjukt underlig kombination. Det sitter en liten kanin brevid mig också, han ser vissen ut. Det kan förklaras genom att han suttit med nosen på sin vattenhållare ända sedan vi började resan och inte fattat varför han blev blöt. Så han sitter där, med ena örat längre ner än det ena och är antagligen skitförbannad. Inte bara det att han helt plötsligt blivit duschad under en längre period, nu tog nån bort hans vattenhållare som så tryggt satt på gallret framför honom.

Ska jag vara volontär på way out west? vad tycker du?

we're from barcelona

Stack till ebba och planerade reserutten idag. Vi var bakis och levde i slowmotion till ebbas härliga moder Molly slog på soundtracket till Mamma mia och började dansa. Så vi började också dansa, sen så dansade alla jätte länge och jätte mycket och jätte roligt. Och jag var iklädd hängselbyxor och beredd på att bli förpassad till snickarboa när som helst men istället var det bara dans och jag tänker varför är inte vi danstjejer på fest. Varför är vi dricka och chilla tjejer istället. Varför kan vi inte kombinera detta.

Nu kombinerar vi detta.