Ända sedan jag läste boken En uppenbar känsla för stil som handlar om mäns uppfostran och hur de blir behandlade i samhället, mestadels beroende på fördomar om deras kön, så har jag mycket mer börjat lägga märke till ojämställdheten. Och då menar jag inte det vanliga med mindre lön, kvinnor som sexuella objekt eller enbart manliga chefer. Utan hur mänpojkargrabbar på riktigt ser på tjejerkvinnorbrudar. Ser på mig helt enkelt.
Och här vill jag även förtydliga vad jag menar med ser.
Det jag pratar om är hur de förutfattade meningarna hur en tjej är redan är bestämt i förväg när ett samtal inleds, eller hur det blir någon sorts hierarki när en grupp människor möts. Jag vet och jag känner när jag kanske inte betraktas som, men i alla fall omedvetet behandlas annorlunda
för att jag är kvinna.
Mina skämt är aldrig lika roliga, och senast igår drog jag något slags rolighet som sedan upprepades av en kille med en annan ordföljd som då vart skitkul. Det är sorgligt. Men mest för att det handlar om att från början i uppfostran så lär man sig att trippa på tå för manligheten. (Såra den inte, det är det värsta du kan göra!!) och att böja sig. Fan jag böjer mig för det. Utan att ens tänka på det. Och jag spyr ärligt talat.
Jag har funderat över det här så hårt, men det känns så hopplöst. Att bara för att jag är tjej så kan jag ingenting, jag är liksom inte lika high standard som resten. Jag har börjat bli intresserad av datorer, teknik överhuvudtaget och vill veta hur saker fungerar. Och damnit, om jag frågar något så vill jag ha ett lika seriöst svar som någon utan fitta, (Och vafan ska jag behöva begära att bli behandlad som att jag inte hade en kroppsdel jag har?!) om jag frågar något är det inte för att jag ska försöka verka intresserad, utan för att jag är uppenbart intresserad. Jag blir fascinerad av många saker hela tiden och jämt. Men det finns vissa saker som jag bara inte kan eller får vara intresserad över. Det är som att om man kommer till en viss gräns av intresse som först är charmig, men sen efter ett tag så blir det för mycket. Då börjar man vara ett hot mot någon manlighet som bara är ett stort jävla dråpslag. Det finns ingen manlighet, det är ett stort insider skämt som vi drev för långt, sorry.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
grymt bra bok. och som du säger, man börjar se det ojämställd mer och mer i sitt egna liv. galet. / Pillan
tacktack! jo den blev snodd ur min väska som jag förla och kom på det 10 min senare på vingåkersfactory outlet. då var väskan borta. efter en timme återfanns väskan med kamera, plånbok och allt kvar, men telefonen borta. så nu ska jag föröska hitta en ny. några tips? :/
steg ett, tror jag, är att dra fler mensskämt inför killar. för killar tycker aldrig mensskämt är roliga, de blir bara äcklade. mens=bara för tjejer, främmande=inget som går att skämta om eller skratta åt. om du vill kan jag dela med mig av några bra? vad tycker du?
(och ja, jag skämtar. men bara till 80%)
Post a Comment