Jag vill rita och leka och få ur mig en massa kreativt som jag vet finns där inne. Som gömmer sig. För att så mycket förändringar har skett att jag är i lite chocktillstånd. Faktiskt. Men jag försöker ignorera detta och göra det till min vardag trots att det känns lite hopplöst ibland, typ att jag går runt och är stressad. Inuti. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det, för det är det här som stör, att jag förlorat en del av min familj och det känns tomt och hemskt och jag vill ju bara åka till Råby och bada med dem. Fan jag försöker ju att inte påverkas, vilket jag får för mig att jag inte gör, men sen smäller det till och bara BAM och alla självklarheter blir brutala och sätter sig gränsle och slår mig i ansiktet. Jätte hårt.
Idag åkte zäta till Malta, dit hon numera ska bo, iallafall till oktober. Jag hann inte träffa henne innan och det gör rätt ont, för ja har saknat henne så länge redan innan. Men hon är galet bra, och duktig som få. Det är så imponerande att hon bara jobbar överallt och hela tiden.
Idag hade jag en sommarlovsdag med pappa micke och tim, vi badade vid bergsslussar och spelade fotboll. Det var fint. Jag skulle lätt vilja åka göta kanal igen som för två somrar sen. Åh that was nice.
Jag måste verkligen få komma ut på landet och läsa och rita. Jag måste, om ens bara för en dag.
No comments:
Post a Comment