ägna min tid åt att ägna tid

campet med en del av alla sköna

väntan i solen på våran busstation

livet går vidare utan att jag märkt det. helt plötsligt har de gått ett tag sen jag var 'med två' som han uttryckte sej så fint för några månader sen. Ibland får jag för mej att livet stannar upp när jag inte är med. Som när jag är försjunken i tankar i flera veckor och ägnar min tid åt att ägna min tid så jag inte ska tänka på sånt jag inte mår bra av. Min teknik i i detta har utvecklats rejält, jag börjar bli riktigt bra på de ärligt talat. Frågan är ju om de är rätt att göra såhär, jag tror inte det, jag vet det. Men det där med smärta är ingenting jag vill syssla med. Men ja, herregud, smärta skulle säkert vara världens bästa känsla om det inte gjorde så förbannat ont.
Peace and love var så sjukt kul, så bra att komma bort. Men det slog mig idag att vi hade verkligen jätte roligt hela tiden, så roligt att vi inte märkte hur kul de faktiskt var. Så man började tvivla på om vi kanske inte hade tråkigt istället.

I vilket fall de där med bearbetning och så, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, känns som att de hindrar mig från saker just nu. mentala spärrar suger. Det finns fan ingen logik i det hela. Logik är i ochförsej inget nyckelord i ett tonårsliv.

Förresten tror jag att jag fick köra den här bli sjuk-efter-festival-grejen. Någon måste ju.